text.skipToContent text.skipToNavigation
background-image

Nifelhelsfärd Sigfararnas öde bok I von Ahlqvist, Tom Oden (eBook)

  • Erscheinungsdatum: 12.05.2016
  • Verlag: Books on Demand
eBook (ePUB)
9,99 €
inkl. gesetzl. MwSt.
Sofort per Download lieferbar

Online verfügbar

Nifelhelsfärd

Nifelhelsfärd är en saga förlagd i en mytologisk vendeltid, -700 e.Kr, där asatrons världsuppfattning är verklighet. Där troll, draugar och annat oråd dväljs i de djupa skogarna och människorna tyr sig till sina små gårdar, små ljus i ett allomslukande mörker. På en av desa gårdar lever Erik, son till gårdens hövding Rafn som är Sigfaraättens högste jarl. Erik lever ett privilegierat liv som hövdingason, och ägnar dagarna åt förehavanden som förväntas av en högättad ung man. Långt åt sydväst ligger götarnas land, och en särskilt krigisk hövding har vänt sina blickar mot gården och gårdsfolket... En vacker vinterdag förändras plötsligt Eriks liv, och den säkra tillvaron han lärt känna så väl tycks inom kort endast vara ett minne blott. Krig nalkas och ondskapens skepnader griper med skugghöljda klor mot Sigfararna. Erik fattar ett ödesdigert beslut, som tar honom in på den väg som endast völvor och trollkarlar vandrat innan. En väg kantad av lidande, sorg och död. En väg kantad av nattmaror, tursar och istroll.

Tom Oden Ahlqvist är Master of Arts i Arkeologi med inriktning mot Nordisk järnålder och kritisk Vetenskapsteori. Hans intresse för forntidens folk och deras seder fann han redan under tonåren, och han hyser en osläcklig kärlek till allt som eggar fantasin, om det så är fantasy eller science-fiction, oavsett medium (bok, film, datorspel, rollspel, levande rollspel). Detta är hans första gengåva till allt han älskar, från de episka isländska sagorna till universitetsföreläsningarna, från Mälardalens grönskande stränder till Kebnekaises vackra högfjäll, och från vikingamarknaderna till rollspelsmötena med tända ljus, tärningar och spänning.

Produktinformationen

    Format: ePUB
    Kopierschutz: watermark
    Seitenzahl: 494
    Erscheinungsdatum: 12.05.2016
    Sprache: Schwedisch
    ISBN: 9789175693255
    Verlag: Books on Demand
Weiterlesen weniger lesen

Nifelhelsfärd

II

E rik och Vamod hade sin hemvist på Sigfarargård, en gård så åldrig att det sades att den redan höjde sig stolt ur marken i en tid när asarna ej hade förlikats med vanerna och människorna endast hade Sol, Måne och skogens andar att be om råd och bördiga åkrar. Sigfararna och deras blodsfränder hade alltid bott här, och deras odal var hävdat mångfaldigt, det visste de flesta som hade sina hem norr och söder om Mälaren. Gravhögarna efter mäktiga förfäder och mödrar tornade upp sig i den farliga gränsen mellan inmarkerna och trollens mörka skogar - de var tigande vittnesmål om gångna livsöden och berättade för var man och kvinna som nu levde, att Sigfararnas rätt till landet runt omkring dem var säkrat av förfädernas ärofyllda dåd.

Erik tog farväl av sin frände utanför Fröhall, gårdens största långhus där hans familj bodde med husfolk, och öppnade sedan dörren. När värmen slog emot honom for en rysning igenom hela hans kropp, eftersom att hans dyblöta kläder hade kylt ner honom under hemfärden och ringbrynjan var lika kall som järnringen på dörren. Små frostkristaller hade börjat bildas i de tusentals ringarna. Det var trots allt vinter i svearnas rike, även om den inte slagit till på allvar än.

Väl inne i hallen möttes han av lukten av mat, och han såg sin kära moder Hild stå och röra om i den svarta järnkitteln i salens mitt. Matångor sökte sig upp ur den, omlindad av brandröken från salshärden. Han gladdes mycket över detta, och log när hon tittade upp.

Då deras blickar möttes stannade den breda kvinnan upp med sleven och tittade underligt på honom, som hon brukade. Hon sken därefter upp i leende, och sade med spelat bekymmer i rösten att hon aldrig såg honom annat än när det vankades mat. Erik försökte ursäkta sig med att han hade gjort många viktiga saker denna dag, allt ifrån att ha tränat sig i strid, till att ha ridit över Yrebäcken och vunnit över Vamod i både bågskytte och vigkamp. Hild skrattade och tyckte att det lät mer som lek än arbete, och att en hövdingason snarare skulle ägna sig åt viktigare saker, som att gästa andra stormäns hallar och hitta en mö att äkta, eller stärka vänskapen härarnas härskare emellan.

När middagen stundade satte sig alla till bords vid långbordet. På ena änden satt Rafn på sin snidade tron och såg förnäm och kunglig ut, och vid den andre änden satt en man som kallades för Olof Näshalve, eftersom att han hade blivit av med en stor bit av näsan i ett envig för fyra somrar sedan. Han var hövding över storgården som låg närmst Sigfarargårds ägor, och brukade ofta komma på besök. Han sa att han kom för att Hild lagade så god mat, men alla visste att det var för att få höra om nya tidender, eller också delge nyheter och rykten till Rafn, för trots en längre fred i svearnas land, var det ändå oroliga tider, då gårdarna i sydväst inte gillade vare sig Rafn eller Olof, och ansåg att deras hus och hem lika gärna kunde tillhöra dem.

Till vänster om Rafn satt Hild och till vänster om henne de två döttrarna Bera och Alvhild, ena fem vintrar och andra nitton. Liksom alla Rafns och Hilds barn var de ljushylta och glada, och många var de män som hunnit bli förälskade i Alvhild. Till höger satt Erik närmast Rafn, ty han var äldsta brodern och arvtagaren. Till höger om honom satt det tre bröder, den yngste bara fyra vintrar gammal, den andre tio och den tredje fjorton, alltså bara tre år yngre än Erik själv. De hette Gagn, Runleif och Torleif. Längre ner längs bordsidan satt resten av hushållet, de flesta var kämpar, men i den skocken satt även gamla Alfrun, trollkonan. Hon pratade alltid under maten, oavsett om hon hade något att säga eller inte, men Erik gillade henne ändå. Det var något med den åldriga kvinnan som var fängslande och spännande. Hon kunde tyda de magiska runorna, fornkväden och kommande tidender

Weiterlesen weniger lesen

Kundenbewertungen