text.skipToContent text.skipToNavigation
background-image

Kontroll von Bolinder, Ulla (eBook)

  • Erscheinungsdatum: 24.03.2017
  • Verlag: Books on Demand
eBook (ePUB)
2,49 €
inkl. gesetzl. MwSt.
Sofort per Download lieferbar

Online verfügbar

Kontroll

Femåriga Ellen hittar sin lillasyster Nora död i badkaret. Under långa, pressande förhör med Ellen och pappas sambo Camilla försöker polisen ta reda på vad som hänt. Hur dog Nora? När det visar sig att det inte var en olyckshändelse blir Camilla, som var ensam med barnen i huset, anklagad för att ha dödat Nora. Hon förnekar brott och Ellen är den enda som kan vittna mot henne. Men hur mycket kan man lita på ett litet barns berättelse? I hopp om att få veta något som kan göra det som hänt lite mer begripligt börjar barnens faster Anja forska i Camillas förflutna. Det som efter hand framkommer om hennes tidigare liv övertygar Anja om att den kvinna som hennes bror har levt tillsammans med det senaste året, och som lilla Nora så tillitsfullt kallade Mamma, är ett känslokallt och samvetslöst monster. Ulla Bolinder is a Swedish author, born in Uppsala but today living in Knivsta, not far from Stockholm. She has been working at advertising agency, restaurant, hospital, archives and publishing house. Her first book was published in 1997. In her novels she often deals with social issues with emphasis on the individual.

Produktinformationen

    Format: ePUB
    Kopierschutz: watermark
    Seitenzahl: 368
    Erscheinungsdatum: 24.03.2017
    Sprache: Schwedisch
    ISBN: 9789175696584
    Verlag: Books on Demand
Weiterlesen weniger lesen

Kontroll

FÖRHÖR (ljudbandsförhör)

FL= förhörsledaren Kajsa Thuresson

CA= den hörda Camilla Alm

FL: Ta det från början, det som hände den här dagen.

CA: Ja, jag var alltså hemma från jobbet eftersom Nora var sjuk. Ellen var hos dagmamman som vanligt.

FL: På vilket sätt var Nora sjuk?

CA: Hon hade feber och ont i ett ben.

FL: Vad var det för fel på hennes ben?

CA: Ja, det vet jag inte riktigt. Hon klagade över att det gjorde ont i benet bara. Jag tänkte att det kunde ha med febern att göra, att hon hade ont i musklerna, som man kan få när man har feber. Febervärk, helt enkelt.

FL: På vilket sätt uttryckte hon att hon hade ont i benet?

CA: Hon tog på det och sa aj.

FL: Kunde hon stödja på det?

CA: Ja, oh ja, det märktes inte alls när hon sprang omkring.

FL: Hur länge hade hon haft feber?

CA: Sen kvällen före. Hon kändes varm då, och när vi kollade tempen hade hon trettionio graders feber.

FL: Hade hon några andra symtom än feber och muskelvärk?

CA: Nej, inte som vi kunde märka. Jo, hon ville inte äta middag dagen före och fick bara i sig lite välling på kvällen, men det är väl inget symtom direkt. Och dagen efter hade febern gått ner lite när vi kollade.

FL: Var hon uppe och lekte eller låg hon till sängs?

CA: Hon sov på morgonen, när Ellen skulle iväg, så jag ringde till dagmamman och bad henne komma och hämta Ellen. Jag ville ju inte rycka upp Nora ur sängen och ta med henne ut när hon var sjuk, och lämna henne ensam kunde jag ju inte göra. Det kan man ju inte göra.

FL: Nej. Och hur mådde hon när hon vaknade?

CA: Då hade hon piggnat till lite och ville ha välling igen. Sen var hon uppe och lekte några timmar, ungefär som vanligt. Efter lunch blev hon trött och gick självmant in i barnens rum och ville krypa ner i sin säng. Jag hjälpte henne ner i sängen och hon somnade på en gång. Hon hade ju kläder på sig, så jag drog inte över henne täcket för att hon inte skulle bli för varm, och jag kollade att febern inte hade stigit genom att känna på hennes panna.

FL: Hur mycket var klockan då ungefär?

CA: Ja, det måste ha varit efter två nån gång.

FL: Hade hon ätit nånting innan hon somnade?

CA: Ja, lite välling och en skorpa.

FL: Vad gjorde du medan hon sov?

CA: Jag vilade. Jag hade ont i ryggen och behövde vila lite. Jag tänkte att jag skulle gå och hämta Ellen hos dagmamman så fort Nora hade vaknat igen. Men hon fortsatte att sova och då ringde jag till dagmamman igen och bad henne komma med Ellen istället. Det är en ganska kort bit att gå, och Ellen skulle nog klara det själv egentligen, men på ett ställe måste hon över en hårt trafikerad gata, och det vill jag inte att hon ska försöka sig på själv. Även om det finns ett övergångsställe, så kan man ju inte lita på att hon skulle använda det. Barn tänker sig ju inte alltid för på samma sätt som vi vuxna gör och kan bara rusa iväg rätt vad det är.

FL: Mm. Så du ringde och bad dagmamman komma med henne istället.

CA: Ja, precis.

FL: Hur mycket var klockan då?

CA: Tio över fyra kanske.

FL: Och då sov Nora fortfarande?

CA: Ja, jag hade precis varit in och kollat när Ellen kom hem.

FL: Dagmamman är barnens faster, om jag har förstått saken rätt? Anja Wallin?

CA: Ja, precis.

FL: Kom Anja med in när hon lämnade Ellen?

CA: Nej, det gjorde hon inte. Hon stod kvar i hallen medan Ellen klädde av sig. Sen gick hon.

FL: Och barnens pappa, när väntades han hem?

CA: Han skulle jobba över den kvällen och inte äta middag hemma. Mer hade vi inte bestämt.

FL: Och hur fortsatte dagen?

CA: Jag började laga mat.

FL: Vad gjorde Ellen och Nora under tiden?

CA: Nora sov fortfarande och Ellen var med mig i köket.

FL: Gick hon in i barnens rum innan dess?

CA: Nej, det tror jag inte.

Weiterlesen weniger lesen

Kundenbewertungen